Vi vaknade upp på lördagsmorgonen till en något osäker vädertillvaro. Var det regn i de där mörka molnen?? Hur mycket kläder skulle behövas. Lång eller kort ärm, cykelbyxekort/trekvarts/hellånga tajts?? Stora frågor att besluta i så tidigt på morgonen...
Frukost, packning, påklädning följde och till slut var vi klara att sitta upp på cyklarna. Drygt 3 km in till centrum och ju närmare vi kom desto tätare med cyklar :) Vi började också höra musiken från uppvärmningen och speakern i högtalaren som skickade iväg de först startgrupperna. Förväntningarna steg och det började kännas lite pirrigt...
Lämnade in kläder, fotade lite, åt ett ägg eller två och gjorde ett sista obligatoriskt besök på Baja-Majan innan det var dags att söka sig till rätt startfålla. Det var en imponerande välorganiserad start med gruppvis utslussning till startfållan. Vips var vi iväg och trampade lugnt bakom följemotorcykeln som höll nere farten för oss ut ur centrum.
Första två milen bara flög förbi trots att vi då hade hyffsat bra motvind. Jag var lite orolig att vi gick ut för hårt men samtidigt kändes det bra. Inne på tredje började känna av mitt högra knä som krånglat lite på sistone och befarade att det skulle bli riktigt jobbigt innan vi var i mål...
Första depån var efterlängtad av undertecknad då jag under en tid varit ordentligt hungrig :S Men banan, bulle och blåbärssoppa rådde snabbt bot på hungern och snart var vi på väg igen. Det gick bra att cykla efter landsvägen även om det ibland kändes lite jobbigt när det var 3-4 cyklister i bredd vid en omcykling och det dessutom kom en bil som skulle om. Heldragna vita linjer gilldes som inte denna dag... Men faktum är att trafiksituationen kändes än värre i de partier som det bara var cykelväg. Med-cykel-systrarna skrämde mig mer än bilarna då man aldrig visste vad den framför eller bakom skulle ta sig för. Men jag klarade mig fint, L råkade dock ut för en mindre incident med smärre blessyrer som följd...
Allteftersom saktade vi ner något på farten och vi stannade någon extra gång då jag behövde stretcha höger lår lite extra. Trots det fortsatte vi i betydligt högre tempo än jag vågat hoppas på och vid tredje och sista depån såg det ut som vi kanske skulle kunna klara det på 5 timmar!! Men vi kom knappt ut ur depån innan fröken F kroknade fullständigt. Trampade på men det fanns ingen kraft i benen och tankarna snurrade om jag ätit för lite, för mycket, för lite vätska eller för mycket blåbärssoppa?? L drog uppför backarna men jag klarade inte av att haka på. Vid krönet stannade hon och uppmanade mig vänlig men bestämt att göra detsamma. Efter en stunds grävande i sin välutrustade cykelväskan fick min vän, tillika det vandrande husapoteket, fram en förpackning med Dextrosol!
När jag placerade den lilla vita undergöraren på tungan transporterades jag snabbt i tanke och känsla till barndomens längdskidturer i fjällen då jag sur, grinig och trött mutades med druvsocker för att orka fortsätta. Och innan sockret knappt hunnit smälta på tungan kände jag energin återvända och jag tog fart i nästa uppförsbacke! Trampade på och räknade kallt med att L som hade betydligt piggare ben än mig låg alldeles bakom mig. Slängde ett öga över axeln och konstaterade att så var inte fallet... Visade sig att hon också träffat på väggen men att hon också återhämtat sig hyffsat snabbt.
Nu var det knappt två mil kvar och vi stretade på i den bitvis motiga motvinden, men nu var vi ju så nära målet! Efter sista milmarkeringen gick jag in i någon slags andra andning och det kändes i alla fall som jag gav lite extra på slutet. Och oj vilken skön känsla på upploppet att se avståndet till mål minska, minska, minska - stopp! Le för kameran, medalj runt halsen och vi kan lägga TjejVättern 2011 till handlingarna. Yey!
Vi gick till slut i mål på 5.06 och några sekunder och jag kunde inte vara mer nöjd med tiden utifrån mängden träning och att vi stannade och tog det lugnt vid alla tre depåerna.
Helt enkelt nöjd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar