Lite lätt panik....

...utbröt då vi insåg att vi faktiskt inte har bokat något boende till vare sig motala eller vansbro... jösses det är ju snart dags....googlade runt och det var så klart fullbokat i Motala. Susade snabbt vidare och lyckades få sista rummet på ett hotell som hade rimliga priser! PUH! nu kan vi andas ut lite iaf. Fortsättning följer på nästa boende!

Hon har helt rätt!

jag har varit usel på att blogga här....tyvärr har det inte hänt något på träningsfronten då jag har varit så sjuk i över 3 veckors tid. Började med att influensan tog mig med buller och bång. en vecka med hög feber, därefter förkylning, behåleinflammation och en seg hosta som än i dag gör sig påmind. Fick förra veckan lite dunderhonug från farbror doktorn och känner att livet sakterliga börjar återvända. Vädret gör mig såååå sugen på att sätta på mig löparskorna och ge mig ut på en runda men jag vet att jag måste ge mig till tåls ett par dagar till. Börjar man för tidigt att träna tar det ofta så lång tid att komma tillbaka. Känns iaf skönt att känna suget igen...våren gör mig mycket gott. I morgon verkar det som att jag får cykla till jobbet, så lite motion får jag allt. ska försöka....ja iaf försöka göra någon typ av träningsplanering. Är ju anmäld till tjejruset som är i slutet på maj, och det vore härligt att känna mig nöjd med träningsdosen innan dess. Med hopp om livet!!

Me, myself and my blogg...

...var titeln jag tänkte ut när jag idag satt bakom styret igen. Tänkte att skriver jag inte för nån annan så skriver jag i alla fall för mig själv :) Sen såg jag att min kära blogg-vän i alla fall kommenterat ett inlägg och då kändes det inte lika ensamt längre :)

Nu måste jag bara få tala om att det inte ALLTID blåser i den här stan! Idag när jag cyklade hem från jobbet hängde Vinterstadens flaggor borta på Frösöbron slaka i sina linor. Solen sken och termometern visade på 12 plusgrader. Värmebölja!!! :)

Dagens träningstur varade i 75 minuter och sträckte sig ca 22 km (uppmätt på en höft med Eniros "rita och mät"-verktyg). Cyklade längs Storsjöns strand och skådade den vackra fjällvyn. Trampade förbi Lugnvik och snirklade mig bort till Birka i Ås. Vände så borta vid Brunkullas väg, just där min vän Sara bodde en gång!

På hemvägen hade jag nog aningens liiiite medvind ändå. Trampade på som aldrig förr och oj så skoj det var! Petade till och med in högsta växeln, vilket jag tror var första gången sen jag köpte cykeln :P Om inte magen börjat kurra och jag hade en mötestid att passa, då kanske jag varit ute och cyklat än :)

Vårvindar friska

Bara två månader kvar till TjejVättern, vägarna är helt bara och det är hög tid att börja träna!Årets första lite längre cykeltur skulle som så många andra gå till byn Rasten, ni vet, den vid masten. Är ju som alltid lite lättare att komma iväg när det finns ett mål annat än träningen i sig. Efter morgonpromenaden visste jag att det blåste på rätt bra (faktiskt mer än vanligt för att vara Östersund...) och regnet hängde som i luften. Satt i soffan och åt mellis, just då ville jag inget hellre än stanna där, dra filten upp till hakan och fortsätta dricka honungsvatten. Men, nu hade jag ju sagt att jag skulle hälsa på och jag kan ju inte hålla på ändra mig heller, eller? Så sagt och gjort, på med yllesockar, värmande mammelucker och toppluva (och hjälm såklart!). Nu skulle här cyklas.

Erfarenheten sedan morgonen sa mig att jag borde ha medvind från mig bort till Annersia (andra sidan vattnet). Nu vet vi ju att mitt lokalsinne och allt därtill är lika borta som Atlantis, dessutom är det ju sällan vindar och väder beter sig som förväntat. Med andra ord, de 1540 metrarna över Vallsundsbron bekämpades i kraftig sidovind från höger, med kastbyar som nästan slängde ut mig i vägbanan.

Började räkna väglysen: ett *kändes som en evighet* två *bara 123 kvar till toppen* tre *jag vill vända hemåt* fyra *eller var det fem?*. Då börjar jag plötsligt känna något hårt på högerkinden. Snö? Regn? Hagel? Eller ispartiklar från sjön som blåser upp? Jag vet inte, oskönt var det. Vet att jag tänkte att värre än så här kan det väl ändå inte bli. (ja ja, jag vet, motvind hade varit värre)

Jag tog mig i alla fall över bron. Och med ömmande rygg och trötta ben lyckades jag också ta mig uppför backarna till mitt mål. Klev av cykeln och benen kändes som spaghetti, men jag var framme! Och efter den här premiärturen kommer väl fortsättningen bara att gå lättare, eller? Tror ni förresten jag tvekade när jag sedan erbjöds skjuts hem? :)

PS Kollade in på klart.se närjag kom hem, enligt prognosen var vindstyrkan ca 9 m/s med byar upp till 20!

1,2,3,4....

Dagarna och veckorna bara springer iväg. Önskar att jag sprang lika fort som tiden... :P

Igår blev det i alla fall en Rasten-tur, årets första till fots. Eller, lite fusk, åkte bil med Hanna och barnen upp. Blev bjuden på middag och fick natta min finaste guddotter innan jag snörade på mig springskorna och skuttade ut mellan vattenpölarna på gården.

På vägen var all snö borta, men långt ifrån torrt. När jag kommit en bit ner i backen började jag undra hur dålig form jag egentligen är i?!? Fötterna kändes BLYTUNGA för varje steg. Insåg då att jag visst hade ett tjockt lager lera under varje fot... Bort med leran och simsalabim rullade benen på som sig bör när det bara är nerför :)

När vi två timmar tidigare åkt upp med bilen sken solen så fin. Nu tornade svarta moln upp sig på himlen och jag kände på mig att inte bara fötterna skulle vara blöta innan jag kom hem... Dropparna började falla och bildade mörka prickar på min snygga lila springjacka. Men det var bara att fortsätta lubba, jag skulle ju hem.

Ibland är tankarna ockuperad med diverse när jag är ute och motionerar, ibland vill de bara glida in på hur jobbigt det är :( För att få något annat att tänka på brukar jag räkna (undra om det kom med modersmjölken..). Jag kan räkna stavtag, fotsteg eller trottoarstenar, men för det mesta räknar jag gatlysen. Upplysningsvis kan jag berätta att Vallsundsbron (1540 m) lyses upp med 124+124 lampor. Om någon undrar så är det ca 50 gatlyktor räknat från brofästet bort till avfarten mot Rasten och lika många från andra brofästet till S. Strandvägen 3B. Och om du inte bryr dig alls, så vet du nu det ändå.