Erfarenheten sedan morgonen sa mig att jag borde ha medvind från mig bort till Annersia (andra sidan vattnet). Nu vet vi ju att mitt lokalsinne och allt därtill är lika borta som Atlantis, dessutom är det ju sällan vindar och väder beter sig som förväntat. Med andra ord, de 1540 metrarna över Vallsundsbron bekämpades i kraftig sidovind från höger, med kastbyar som nästan slängde ut mig i vägbanan.
Började räkna väglysen: ett *kändes som en evighet* två *bara 123 kvar till toppen* tre *jag vill vända hemåt* fyra *eller var det fem?*. Då börjar jag plötsligt känna något hårt på högerkinden. Snö? Regn? Hagel? Eller ispartiklar från sjön som blåser upp? Jag vet inte, oskönt var det. Vet att jag tänkte att värre än så här kan det väl ändå inte bli. (ja ja, jag vet, motvind hade varit värre)
Jag tog mig i alla fall över bron. Och med ömmande rygg och trötta ben lyckades jag också ta mig uppför backarna till mitt mål. Klev av cykeln och benen kändes som spaghetti, men jag var framme! Och efter den här premiärturen kommer väl fortsättningen bara att gå lättare, eller? Tror ni förresten jag tvekade när jag sedan erbjöds skjuts hem? :)
PS Kollade in på klart.se närjag kom hem, enligt prognosen var vindstyrkan ca 9 m/s med byar upp till 20!
bra jobbat! som sagt, det svårtaste att träna är skallen som är lat av naturen och tycker att mycket är jobbigt....ja eller iaf min säger sådana saker till mig...
SvaraRaderasäller mig snart till dig, då förhoppningsvis förkylningen snart ska vara besegred. ser fram emot att cykla. fick minsann cykelbyxor med vaddering i födelsedagspresent!
kram , p.s. tack för er fina present!! d.s.
Snyyyggt! Du får recensera och berätta om de är nå bra att ha :)
SvaraRaderaVassego!