Idioten och tjurskallen på skidor

Ja den titeln kom jag på under tiden jag åkte i söndags :-)
Jag kan tycka att det är lite tråkigt att åka ensam, och då framförallt att motivera sig att åka någon längre sträcka. Det kan vara lätt att börja förhandla med sig själv.
Nu visste ju jag att denna tur var eventuellt den sista turen jag kunde ta innan tjejvasan nästa helg och var därför tvungen att prova åka lite längre.
Testade denna gång ett tredje spår som är det spår som ligger närmast oss. Det var i det närmaste perfekta förutsättningar med runt -10 gr och solsken.
Runt detta spår har man ingen längre sträcka än 5,5 km. Jag hatar ju att åka samma rutt om och om igen så under varvet formade sig denna idè....jag gör ju så klart idioten!

Några kanske vet och jag gjort det om inte annat på gympan i skolan kanske. Det jag minns är med koner som man ställer upp med jämna mellanrum på en lång rad. Därefter springer man först till första...sedan till starten...sedan till andra konen och tillbaka...osv...ja ni förstår....
Min version på idioten i spåret var mer av omvänd art...
Jag började alltså med 5,5, km spåret...det gick faktiskt mycket bra och kändes bra i kroppen. Såg knappt någon på spåret vilket kändes skönt...kunde åka i min egen maka takt.
Därefter satte jag av på nästa spår som var 4,5 km....nytt spår och andra träd att titta på....finnemang!
Tyvärr så händer det där som jag hoppas inte kommer att hända på lördag...jag känner den där olustiga känslan i hälarna och förstår att här kommer det skavsår....jag hade trots det plåstrat om hälarna innan jag gav mig iväg men de satt ju inte kvar på rätt ställe. Stannar iaf och plåstrar om hälen som känns värst....det ska inte få stoppa mig idag!
Skidar på i fina spår och försöker tänka bort smärtan som kommer krypandes...Detta varv hade jag en tjej bakom mig hela tiden vilket så klart gjorde mig lite stressad....så där lagomt nära att hon inte åkte om men jagade på mig lite, ffa i uppförsbackarna.
På slutet av varvet börjar det vara lite lätt plågsamt...det går hjälpligt framåt ( och hon kör om mig...puh! ) Jag som hade bestämt mig och jag SKA inte ge upp nu. Men istället för att åka två varv till ( ett på ca 2 km och ett på knappa 1 km ) väljer jag att köra sista korta varvet på knappa 1 km. Kändes jättekort och tyckte nog att det gick på en grisblink!...jag orkar ju mer...men nä...skavsåren måste hem och pysslas som...
som sagt ....nu har ju sett dem i tidigare inlägg...
så jag och compeeden kör vidare....förhoppningsvis hinner skavsåren läka lite innan helgen.
Ska nu lämna in mina skidor så de får en rengöring och upppiffning till helgen..
På fredag åker jag mot Mora i fäderns spår!