Jag är glad att vi gjort de olika momenten i Tjejklassikern
i den ordning vi har. Känns som det blivit lättare och lättare (inte minst
packningen inför loppen…). För den skull inte enklare, inte minst med tanke på hur
simningen kändes. Men till slut är det nu då ”bara” löpningen kvar. Och även om jag
fortfarande ser mig som nybörjare i grenen så är det ju ändå här jag känner mig
tryggast. Jag har sprungit regelbundet under hela året, löpskolat och sprungit
några lopp. Nu j-ar, googlade upp ett träningsprogram och tänkte att nu ska jag
verkligen jobba på att förbättra mig och prestera så jag blir riktigt nöjd med mitt resultat!
Drygt fyra veckor innan Lidingö hängde jag på Emma & Co.
en kväll, Gustavsbergsbacken skulle besegras! Utrustade med broddar under
fötterna och stavar i händerna kämpade vi oss uppför backen gånger tre. Vilken
skön känsla! Tokjobbigt men ändå över förväntan. Synd bara att jag kände av
lite halsont. Och supersynd att det var början på en långlivad förkylning...
Tre hela veckor passerade utan en endaste löprunda.
Frustrationen växte. Kunde aldrig tro att jag skulle tycka att det var så
jobbigt att inte kunna träna. Samtidigt ökade oron över att inte hinna träna
mer inför loppet och inte minst en rädsla att överhuvudtaget inte bli frisk!?!
Citroner och Echinagard, ingefära och nässpray, honung och Bisolvon - till slut
vann jag kriget! Eller, viss konflikt kvarstår, men jag har i alla fall lyckats genomföra
två löppass. Även ett prova-på-zumba med jobbet. Träningsvärken har varit ett
faktum de senaste dagarna men ack så skönt. Jag är på banan, jag ska göra allt
för att hålla mig kvar. Jag kommer inte göra ett så bra resultat som jag
hoppats, men jag SKA genomföra!
Om exakt en vecka är den här resan avslutad, oavsett hur det går på söndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar