Bara fem kilometer

För ganska precis ett år sedan (vet med bestämdhet att det var denna vecka) avslutade jag en långpromenad med att jogga en knapp kilometer. Det var i sällskap med K som försiktigt börjat träna sitt löparknä. Vi började jogga vid småbåtshamnen, K fortsatte längs stranden hem mot sitt och jag vek av in på Strandvägen. Stannade utanför mitt hus och var minsann förvånad över hur fullständigt slut jag var?!? Den korta biten, hur kass kondis hade jag egentligen? Undrar nu hur förvånad jag skulle blivit om någon sagt till mig då "Om ett år kommer du att springa Vårruset och tänka innan att det är ju bara 5 km..."

Ha! Hade jag nog sagt, det tror jag inte på. Lika lite som jag trott att jag i september samma år skulle springa mitt livs första lopp, 10 km i Hagaparken. Eller, att jag skulle åka till Portugal på en veckas semester - och träna hela dagarna! Eller, att jag skulle haka på L:s förslag att göra en tjejklassiker och börja med tjejvasan! Eller, att jag skulle anmäla mig till personalföreningens löpargrupp och regelbundet löpträna ute under hela vinterhalvåret.

Men, i morgon är det dags, Vårruset i Sundsvall. Eftersom jag dragits med en seglivad förkylning har träningen legat lite nere och först senaste veckan har jag så smått kommit igång igen. Så sent som igår morse sprang jag en runda innan jag skulle på jobbet. Nöjde mig med 5 km eftersom jag bara ska springa det på torsdag. Känner kanske att jag inte riktigt kan matcha mitt delmål, milen under 60, vilket skulle innebära max 30 på 5k. Men vad gör väl det, jämfört med den där dagen för ett år sedan skulle jag lätt spöa mig själv många gånger om :)

Ja vem hade väl trott, i fjol - soffpotatis, idag - bloggar om min träning. Kan inte låta bli att fundera, vad är egentligen skillnaden som har gjort skillnaden??