Idag vaknade jag då helt utsövd, utan väckare och hörde inget regn som smattrade mot fönsterblecket. Visade sig vara näst intill vindstilla och molnen såg snälla ut. Nu skulle cykeln ut och rastas!
Bestämde mig för Brunfloviken runt och siktade på att försöka undvika stora vägen om det gick. Trampade iväg längs Storsjöns strand och cyklade mestadels på grusvägar, ibland cykelvägar och på vissa ställen smala stigar. Liknade på flera sätt cykelturen i Skottland; vattnet, bergen, fälten, kossorna men såg inga får. Och inte hade jag sällskap, inte ens av Vixen... Som vanligt hade jag ingen aning om var jag var, men måste ju komma ut i Brunflo förr eller senare... Och precis när jag svängde ner på Mariebyvägen kikade solen fram mellan molnen, härligt!
Gick betydligt lättare att cykla på Annersia, rullade lättare på asfalten än kostigarna jag just lämnat. Men istället blåste bilarna förbi i allt annat än 70. Och jag måste tyvärr erkänna, det var ren glömska, skulle annars aldrig idag. Men kvar på hyllan i hallen låg min hjälm... Kom inte ens på det förräns jag kommit halvvägs...
Summering av dagen, cirka 37 km cykling, tog mig nästan lika lång tid som för eliten att genomföra Stockholm maraton... Men, fint väder och inte alltför mycket rumpont, en sammantaget trevlig cykelupplevelse! :)
Tjejvättern känns nu inte lika avlägset, varken i tid, rum eller möjlighet att genomföra :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar