- Posted using BlogPress from my iPhone
måndag 21 februari 2011
Bildbevis....
- Posted using BlogPress from my iPhone
söndag 20 februari 2011
Inställt lopp
fredag 18 februari 2011
Inte många dagar kvar nu
Boendet är ordnat, bekräftat och kommer att bli kanon. Resan är också löst, på bästa sätt då vi just fått veta att vi får sällskap av ännu en tjej på vårt första äventyr! Håller nu tummarna för att familjen B frisknar till och att uppladdningen fortskrider som planerat!
Veckan som gått har jag mest jobbat men också hunnit med en skidlektion, jobbat lite mer, umgåtts med vänner, jobbat ännu mer, slutligen åkt skidor på friskvårdstimmen! innan jag fortsatte att jobba. Har nu transporterat mig till Ånge, kostladdat? med fläsktjockpannkaka och hoppas på mildare vindar inför morgondagen. Det är dags för genrep, i morgon går starten för JAIK-klassikern!
Parallellt med Tjejklassikern ska fröken Fälldin nämligen göra en Västra dito http://www.ange.se/ange/234.html. Och först ut är morgondagens lopp, http://www2.idrottonline.se/JohannisbergsAIK-Skidor/JAIK-klassikern/ bara det inte blir för kallt...
onsdag 16 februari 2011
Spårlöst försvunnen del 2
fick ett fint brev häromdagen med lite pepping från våran fina klubb axa sport. :-)
börjar känna mig lite nervös faktiskt....
Maria tränar och är duktig för oss båda...jag går på gamla meriter....tror ni det går bra i 3 mil??..
jag är dock en tjurskalle av stora mått så i mål ska jag trots att jag inte har flera mil i benen.
man kan visst flytta berg med tanken, så det är det jag får göra!!
har iaf åkt i nya skorna och det känns myyyycket bättre...även om de gett mig skavsår ändå.
på compeedfronten går det nu ett plåster till vardera häl. Det under hålfoten är läkt YEYY.
just nu har jag svårt att komma till och träna då vi mest har sjukstuga hela tiden här hemma. tänker dock köra så långt jag orkar i helgen så får vi se sedan...
dags att börja kostladda snart!
kram
söndag 6 februari 2011
Spårlöst försvunnen
Det började inte så bra. En barnfamilj kom och åkte uppför (mot åkriktningen) i spåret där jag bara skulle glida nerför. Men det måste de ju få göra och jag klev så klart ur och körde bredvid, vilket visade sig innebära noll glid och ingen extra fart inför backen som skulle komma.
Väl inne i backen släppte fästet oroväckande på båda skidorna… Försökte lägga tyngden längre fram, böja mer i höften och faktiskt gick det bättre och bättre. Fantastiskt, resten av turen var helt fri från bakhalka!
Så jag vek ut från el-ljus-slingan och ut mot 5, 10, 15 km. Hade snöat en del under natten och gjorde så fortfarande. Det var mer än 2 dygn sedan spåren preparerats men någon hade ganska nyss åkt före mig. Med andra ord, jag kände att det var snudd på de bästa spåren hittills i vinter! Töandet och återfrysandet hade gjort spåren hårdare och stavarna sjönk inte längre ner i snön bredvid. Härligt!
Min för-åkare hade också valt att inte vika av i korsningen till 5 km, skönt. Men se när jag kom till nästa vägskäl, 10 eller 15 km, då såg det oåkt ut i den längre slingan. Jag hade ju bestämt mig för 15 idag. Skulle kunna åka 10 och sen 5, men mentalt kändes det mkt jobbigare att komma tillbaka till starten och sedan fortsätta en runda till… Äh, hur svårt kan det vara, det är ju bara lite nysnö i spåret, eller? Ja, vi förstår, jag valde det längre spåret :S Kände ju genast att visst, det gick tyngre. Men men, mer träning till mig.
Och mer träning skulle det bli. Mestadels åker man inne i skogen, men rätt som det är kommer man ut i en öppen glänta. Snön faller fortfarande ymnigt omkring mig och jag koncentrerar mig på att se spåret som blir allt luddigare. Plötsligt är det borta!!! Framför mina blå skidspetsar är allt bara vitt, vitt, vitt och slätt, slätt, slätt. Vet att jag ska ta mig tvärsöver gläntan och över en liten väg. Kisar och spanar mellan snöflingorna mot andra sidan där skogen tar vid igen. Tycker mig skymta en pinne med en svart ruta = markering var leden går? Tar sikte på den och trampar mig fram i lös-snön Pappas ord: "Inte gå på skidorna, utnyttja gliidet" far genom huvudet. Ja, men här gååår det verkligen inte att glida :( Hittar så småningom in på spåret igen och tänker att det här kommer att ta tid....
Döm av min förvåning när jag så passerar över en liten väg och plötsligt har skoter och spårmaskin svängt in framför mig. Inte nyss, men här är bara ett tunt lager av nysnö och spåren syns och känns hur bra som helst. Hurra! Nu gick det att åka skidor igen! En bit i alla fall... För vips, så står jag i ett nytt vägskäl. Det spårade spåret viker åt höger, det ospårade åt vänster. Mitt emellan står en 15 km-markering. Ja, mitt emellan?!?!? Åt vilket håll skulle nu jag åka??? Med min fullständiga brist på lokalsinne och vid det här laget riktigt trötta armar och ben, såg jag scenariot för mig där jag åkte helt fel, till slut helt utmattad och måste ringa efter hjälp. Undra om de kan spåra min mobil för att hitta mig? Och jag som hade så lite batterier kvar... Suck. Men, anade jag inte en liten svart fyrkant på en pinne långt där borta längs det vänstra spåret? Jo, så var det, med andra ord, bara att fortsätta spåra igen.
Jag kom så småningom in på 10 km-slingan igen. Det blev lättare att åka, de branta nerförsbackekurvorna kändes inte lika läskiga när det var mjuk snö både i och runt spåren och jag var inte lika ensam då några andra glada motionärer åkte ikapp och om mig. Och i sista backen upp mot parkeringen fick jag trots mina trötta muskler känna tillfredsställelse av att vara om-åkare, om än bara förbi en liten tanta som segade sig upp i backen :)
Det slog mig under turen att trots allt, så var humöret aldrig i botten, tvärtom så kändes det riktigt roligt att åka, trots allt... Varför har jag inte kunnat göra det här tidigare?
lördag 5 februari 2011
Problem är till för att lösas!
Herregud
Varför, varför varför måste jag ha så stor och glappande min för??? Behöver införskaffa nya pjäxor då fötterna tyvärr tagit annan form efter två graviditeter.... Ja herregud säger jag bara.... Första 5 km avklarade!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Location:Skogsstjärnevägen,Gävle,Sverige