När man anmäler sig till något av Vasaloppen hamnar ens e-post tydligen automatiskt på en lista som kan användas även av andra än arrangörerna själva. I alla fall av loppens huvudsponsorer. Det här säger jag inte alls som någon kritik, utan bara ett konstaterande. Tvärtom, allt som kan innebära något gratis är ju positivt! Detta innebar i alla fall att jag i början av januari fick en flashig inbjudan från Berners här i stan, de bjöd in till ”Vallakväll”. Medverkande skulle även (förutom Volkswagen då) vara Craft, Fisher, Enervit och Swix. Det skulle bjudas på förfriskningar och anmälan var obligatrisk.
Jamen såklart jag skulle gå (när det nu som tur var inte låg en vecka senare och då hade krockat med min kör, då hade det lätt prioriterats bort..)! Informationen var dock lite luddig och jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig, men jag kan ju typ inget om vallning (förutom det lilla pappsen lärt mig helgen innan) så något borde jag ju lära mig. Dessutom skulle det ju bjudas på något ätbart och kanske om man hade tur något annat materialistiskt med skidanknytning.
Glad i hågen trampade jag dit på min Scott Sportser P45 ☺ Eller ja, ska jag vara ärlig så var liiite nervös. Helt onödigt som vanligt men som sagt, visste ju ingetning. Vad skulle det vara för folk där? Hur många? Hur skulle det gå till? Ja, ni fattar. (I ärlighetens namn dök tanken upp att kanske skulle det finnas nåt snyggt att spana på också ☺)
Vid entrén välkomnades alla av en hurtig, något kortväxt kille, som tog alla i hand och delade ut nummerlappar till startgrupper. Vi fick hänga av oss ytterkläderna och sedan Ja, sedan vadå. Stå och hänga. Jag fick snart syn på en av mina ”polare” från löpgruppen, Karina. Hon var där med sin man och de var lika (o)förväntansfulla som jag, med andra ord visste inte vad vi hade att vänta. Efter ytterligare ca 30 minuters hängande hände nåt. Därefter följde drygt 90 minuter av produktinformation i ett halvgalet speed-daejting format.
De sex startgrupperna (som vi alla, enligt uppgift ca 200?? personer, var indelade i) placerades ut vid lika många stationer. Det var Enervit, Swix, Craft, Fisher, skidlandslaget och slutligen Vasaloppet som var representerade. 15 minuter hade varje representant på sig att informera/lära ut/sälja in sin produkt innan ”tävlingsledaren” använde signalhornet i en av de uppställda bilarna i hallen. Därefter förflyttade vi oss som en skock med får, snällt vidare till nästa speed-dejt i en förutbestämd, medsols, åkriktning till nästa kontroll.
Efter två timmar lämnade jag Berners bilhall utan att ha förvärvat så värst mycket kunskap, varken om valla eller något annat. Men mätt på en mycket god macka och ändå inte helt missnöjd med kvällen. Har man inga förväntningar kan man ju inte heller bli besviken! (skulle väl i så fall vara för att spanfaktorn på vältränade skidhunkar var oerhört låg :P)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar