fredag 18 februari 2011

Inte många dagar kvar nu

Plötsligt så är dagen D skrämmande nära. Eller egentligen är det väl inte så skrämmande, känner mig ganska lugn inför själva åkningen, det går som det går. Däremot lite stressad över resplaner boende och allt annat planerande. Tänker ju alltid att jag ska vara så strukturerad och ha allt under kontroll och plötsligt så har tiden sprungit iväg och det blir som det blir. Men,det brukar ju bli bra ändå.

Boendet är ordnat, bekräftat och kommer att bli kanon. Resan är också löst, på bästa sätt då vi just fått veta att vi får sällskap av ännu en tjej på vårt första äventyr! Håller nu tummarna för att familjen B frisknar till och att uppladdningen fortskrider som planerat!

Veckan som gått har jag mest jobbat men också hunnit med en skidlektion, jobbat lite mer, umgåtts med vänner, jobbat ännu mer, slutligen åkt skidor på friskvårdstimmen! innan jag fortsatte att jobba. Har nu transporterat mig till Ånge, kostladdat? med fläsktjockpannkaka och hoppas på mildare vindar inför morgondagen. Det är dags för genrep, i morgon går starten för JAIK-klassikern!

Parallellt med Tjejklassikern ska fröken Fälldin nämligen göra en Västra dito http://www.ange.se/ange/234.html. Och först ut är morgondagens lopp, http://www2.idrottonline.se/JohannisbergsAIK-Skidor/JAIK-klassikern/ bara det inte blir för kallt...

onsdag 16 februari 2011

Spårlöst försvunnen del 2

ja så känner jag mig just nu. Ska vi åka tjejvasan om 10 dagar??
fick ett fint brev häromdagen med lite pepping från våran fina klubb axa sport. :-)
börjar känna mig lite nervös faktiskt....
Maria tränar och är duktig för oss båda...jag går på gamla meriter....tror ni det går bra i 3 mil??..
jag är dock en tjurskalle av stora mått så i mål ska jag trots att jag inte har flera mil i benen.
man kan visst flytta berg med tanken, så det är det jag får göra!!
har iaf åkt i nya skorna och det känns myyyycket bättre...även om de gett mig skavsår ändå.
på compeedfronten går det nu ett plåster till vardera häl. Det under hålfoten är läkt YEYY.
just nu har jag svårt att komma till och träna då vi mest har sjukstuga hela tiden här hemma. tänker dock köra så långt jag orkar i helgen så får vi se sedan...
dags att börja kostladda snart!

kram

söndag 6 februari 2011

Spårlöst försvunnen

Tittade på På spåret i fredags, jag kunde Seattle innan de tävlande gjorde det :) Men, nu var det ett helt annat spår det ska handla om. Samtidigt som min kära medåkerska heroiskt körde 5 km med missanpassade pjäxor, skulle undertecknad avverka 15 km med ny tejp under skidorna. Då jag har päronen på besök i helgen hade jag lyxen att transportera mig med Black Pearl direkt till spåret i Lövsta, och efter en obligatorisk kisspaus i den uppvärmda Baja-Majan spände jag på skidorna och lite nervöst stakade ut i spåret. Återigen bestod nervositeten i hur bra tejpen skulle fungera. Men, tänkte jag, har jag inget fäste blir det bara ett varv i el-ljusspåret.

Det började inte så bra. En barnfamilj kom och åkte uppför (mot åkriktningen) i spåret där jag bara skulle glida nerför. Men det måste de ju få göra och jag klev så klart ur och körde bredvid, vilket visade sig innebära noll glid och ingen extra fart inför backen som skulle komma.

Väl inne i backen släppte fästet oroväckande på båda skidorna… Försökte lägga tyngden längre fram, böja mer i höften och faktiskt gick det bättre och bättre. Fantastiskt, resten av turen var helt fri från bakhalka!

Så jag vek ut från el-ljus-slingan och ut mot 5, 10, 15 km. Hade snöat en del under natten och gjorde så fortfarande. Det var mer än 2 dygn sedan spåren preparerats men någon hade ganska nyss åkt före mig. Med andra ord, jag kände att det var snudd på de bästa spåren hittills i vinter! Töandet och återfrysandet hade gjort spåren hårdare och stavarna sjönk inte längre ner i snön bredvid. Härligt!

Min för-åkare hade också valt att inte vika av i korsningen till 5 km, skönt. Men se när jag kom till nästa vägskäl, 10 eller 15 km, då såg det oåkt ut i den längre slingan. Jag hade ju bestämt mig för 15 idag. Skulle kunna åka 10 och sen 5, men mentalt kändes det mkt jobbigare att komma tillbaka till starten och sedan fortsätta en runda till… Äh, hur svårt kan det vara, det är ju bara lite nysnö i spåret, eller? Ja, vi förstår, jag valde det längre spåret :S Kände ju genast att visst, det gick tyngre. Men men, mer träning till mig.

Och mer träning skulle det bli. Mestadels åker man inne i skogen, men rätt som det är kommer man ut i en öppen glänta. Snön faller fortfarande ymnigt omkring mig och jag koncentrerar mig på att se spåret som blir allt luddigare. Plötsligt är det borta!!! Framför mina blå skidspetsar är allt bara vitt, vitt, vitt och slätt, slätt, slätt. Vet att jag ska ta mig tvärsöver gläntan och över en liten väg. Kisar och spanar mellan snöflingorna mot andra sidan där skogen tar vid igen. Tycker mig skymta en pinne med en svart ruta = markering var leden går? Tar sikte på den och trampar mig fram i lös-snön Pappas ord: "Inte gå på skidorna, utnyttja gliidet" far genom huvudet. Ja, men här gååår det verkligen inte att glida :( Hittar så småningom in på spåret igen och tänker att det här kommer att ta tid....

Döm av min förvåning när jag så passerar över en liten väg och plötsligt har skoter och spårmaskin svängt in framför mig. Inte nyss, men här är bara ett tunt lager av nysnö och spåren syns och känns hur bra som helst. Hurra! Nu gick det att åka skidor igen! En bit i alla fall... För vips, så står jag i ett nytt vägskäl. Det spårade spåret viker åt höger, det ospårade åt vänster. Mitt emellan står en 15 km-markering. Ja, mitt emellan?!?!? Åt vilket håll skulle nu jag åka??? Med min fullständiga brist på lokalsinne och vid det här laget riktigt trötta armar och ben, såg jag scenariot för mig där jag åkte helt fel, till slut helt utmattad och måste ringa efter hjälp. Undra om de kan spåra min mobil för att hitta mig? Och jag som hade så lite batterier kvar... Suck. Men, anade jag inte en liten svart fyrkant på en pinne långt där borta längs det vänstra spåret? Jo, så var det, med andra ord, bara att fortsätta spåra igen.

Jag kom så småningom in på 10 km-slingan igen. Det blev lättare att åka, de branta nerförsbackekurvorna kändes inte lika läskiga när det var mjuk snö både i och runt spåren och jag var inte lika ensam då några andra glada motionärer åkte ikapp och om mig. Och i sista backen upp mot parkeringen fick jag trots mina trötta muskler känna tillfredsställelse av att vara om-åkare, om än bara förbi en liten tanta som segade sig upp i backen :)

Det slog mig under turen att trots allt, så var humöret aldrig i botten, tvärtom så kändes det riktigt roligt att åka, trots allt... Varför har jag inte kunnat göra det här tidigare?



lördag 5 februari 2011

Problem är till för att lösas!

Ja det sägs så iaf! Jag fick kapitulera.... Ett antal hundralappar fattigare men ett par sköna pjäxor rikare. Det kostar att ligga på topp....


- Posted using BlogPress from my iPhone

Herregud


Varför, varför varför måste jag ha så stor och glappande min för??? Behöver införskaffa nya pjäxor då fötterna tyvärr tagit annan form efter två graviditeter.... Ja herregud säger jag bara.... Första 5 km avklarade!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Skogsstjärnevägen,Gävle,Sverige

onsdag 2 februari 2011

Tillbaka på banan

Sakterliga men säkert börjar jag återigen att väcka kroppen. Den måste tränas för att orka med det som jag nu så fint dragit igång.
Pratade med Maria i söndags ( tror jag det var :-) och berättade att jag planerade att träna under de timmar som jag lämnar E på dagis för inskolning. Jag säger då det att det var bra att jag sa så för det gjorde att jag kände mig lite pressad att göra det också.
I går var det därför dags. Hade inte hunnit fixa skidorna och när det började regna tänkte jag att skidorna får nog stå....en all träning som blir av är bra träning....
så istället åkte löparskorna på och med lite stela stapplande ben på lite halt underlag satte jag iväg. Kändes förvånadsvärt lätt första 2 km....roligt med tanke på att jag haft ett litet träningsuppehåll...tyvärr började jag känna tendenser till skavsår därefter....
Gjorde mitt bästa att blita ihop men efter 3 km var jag tvungen att ta lite paus...dock inte för att det kändes tungt.... snörade om skorna och stretchade lite med förhoppningen om att det skulle bli lite bätttre. Gjorde valet att spinga intervaller mellan lyktstolparna sista biten hem.
På det hela taget är jag mycket nöjd att jag kom iväg trots att det inte blev någon längre tur.
Har idag varit och tränat innebandy och skavsåret har nu vuxit i omfång från att ha varit så stort som Island till att bli stort som Afrika!
Har dock inte tid att bli stoppad av det utan kommer nog att lägga en smärre förmögenhet på compeedplåster närmanste månaden :-)
Enligt vädret ska det komma snö i morgon och jag hoppas på det och att det kunde hålla sin under nollan. Det är lättare att åka skidor då tycker jag. Planen är att iaf fixa skidorna innan helgen så att jag kan åka då...Har ju ganska många mil att hämta upp för fröken Fälldin...får se hur det blir med det.
Nästa vecka börjar verkligenheten här hemma med två arbetande föräldrar och dagisbarn. ska försöka lägga upp en stategi för hur vi ska få det hela att fungera bra och hinna med att träna så mycket som möjligt! återkommer om jag har något fint upplägg att presentera.

over and out!

måndag 31 januari 2011

26 dagar kvar

Januari har känts oändligt lång men nu är årets första månad äntligen slut! Dagarna är märkbart längre och det börjar kännas vårvinter i luften :) Men att januari är över innebär ju även att slutet på februari närmar sig med stormsteg!?! Känner mig ändå hyfsat nöjd med träningen så här långt, det klart att jag alltid kommer att önska att jag åkt mer, men samtidigt kunde det varit åt andra hållet också. Så jag väljer att fokusera på de mil jag åkt istället för de oåkta. Läste häromdagen ett blogg-inlägg från i fjol, några som föresatt sig att åka 30 mil innan tjejvasan, men i slutänden "bara" åkt 15. Då tänkte jag, att lyckas jag med 15 innan så är det bra för mig, har passerat 7 totalt nu...

I lördags invigde jag mina ny-tejpade skidor, ja alltså skidorna är samma gamla, men det här med tejp var helt nytt för mig. Enligt konstens alla regler (nåt enstaka undantag bara) rengjorde, ruggade och tejpade jag skidorna på fredag kväll. Hann precis färdigt innan tåget avgick och Kristian frågade "Vart är vi på väg?"

På lördag var det så åter dags för ett för mig nytt spår (har knappt åkt två gånger i samma spår ännu). Den här gången blev det Spikbodarnas 5 km-slinga. Hårt frusna spår och jag var rädd för tok-bakhalka av värsta sorten, men döm av min förvåning, fästet var helt ok! Glad i hågen stakade jag iväg och jag mindes tillbaka till den först åkturen för året, också det i Spikbodarna, men då bara 2,5 km i el-ljusspåret. Då när allt kändes motigt och jobbigt på alla vis. Oavsett nuvarande form så är den i alla fall bättre än den var då :)

En del av spåret går längs en kraftledningsgata, spikrakt med lite små nivåskillnader. Det blåste rätt kraftigt den här dagen men tursamt nog hade jag vinden i ryggen här och fick prova på hur det är att faktiskt kunna staka på och gliiida fram i spåret! Den här tejpen var ju inte så dum ändå!

Spåret svänger sedan in i skogen och plötsligt var det inte fullt så roligt. Stark vind, mycket snö i träden och tögrader i några dagar. Plötsligt såg spåren ut som en vardagsrumsmatta efter nyårsfesten. Barr, kvistar, grenar, bark och kottar låg som en duk av brun konfetti över den vita snön. Hrmpf! Trots detta gick det förvånansvärt bra och orken och lusten räckte till tre varv innan jag klev av spåret och tog av skidorna.

Vände dom upp och ner för att inspektera tejpen. Hur hade jag kunnat åka på de här skidorna?? Där tejpen satt var nu ett jämnt lager av skogskonfetti... Försökte pillra bort allt skruffs när jag kom hem, men det var meningslöst. Bara till att skrapa bort geggan och börja om på nytt...

Söndagen bjöd åter på minusgrader och jag kletade på lite av den gamla blå burkvallan jag fick med mig från Ånge. Lade ner skidorna i fodralet från Fritidsboden och satte mig på cykeln med sikte på Lövsta-spåret igen. Kan jag säga att jag tränar inför Tjejvasan och Tjejvätternrundan samtidigt då?? :) Ja, för träning det blev det. Svagt uppför hela vägen till spåret och halvvägs dit händer det som hänt då och då senaste veckan. Bakbromsen frös ihop. Det hade väl i sig inte varit något större problem om jag inte nödvändigtvis var tvungen att "ta i lite" för att se om jag kunde trycka in bromshandtaget ändå. Jodå, det gick, halvvägs och i det läget fastnade sedan skivbromsen på bakhjulet.... Om jag säger så här, jag var ordentligt uppvärmd innan skidturen i alla fall.

Ett varv på 5 km blev det innan jag satte mig på cykeln för att rulla hemöver. Nej visst ja, inte rulla, trampa i nerförsbacke blev det. Tänkte tyst för mig själv, "GIVE ME A BREAK!!!"